Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att åtskilliga bedrägerier härvid bedrefvos, utan själfva
dessa spel voro icke mindre skadliga än de höga och
äfventyrliga, som redan förbjudits. Man finner häraf, att
det ädla biljardspelet i Sverige ej sattes synnerligen högt
— eller att det måhända sattes alltför högt för att
unnas den allmänhet, som på källare och kaffehus hade
sitt tillhåll. Till enskildt begagnande tycks trycktaffeln
dock ej hafva varit förbjuden, och Bachelors Club hade
äfven, såsom vi redan sett, år 1769 fått tillstånd att
anskaffa och bruka en sådan.
Men äfven för källare och värdshus skulle det så
småningom lossas på det nämnda förbudet och behörig
rättighet efter ansökan af kungl. maj:t beviljas. Den förste,
som under dessa gynnsammare förhållanden sökte och
erhöll rättighet att i staden hålla allmän biljard, var den från
Holland bördige stadsmusikus och kaffehusvärden La Hay,
flera år förut såsom konsertmästare hos änkedrottning
Lovisa Ulrika bosatt i Stockholm och omnämnd i en af
Bell-mans sånger. Hans underdåniga ansökan, som inkom den 25
juli 1785, förordades varmt af landshöfdingen, närmast på
grund af den sökandes förtjänster om tonkonsten. Genom
hans femåriga direktion hade stadens hederligare invånare
vunnit en ansenlig höjd i musiken, intygade höfdingen, och
det vore därför nu önskvärdt, att La Hay kunde längre
bibehållas och genom kungl. majrts resolution förhjälpas
till bärgning. Någon publik biljard funnes ej förut i
staden, och, ehuru en sådan inrättning genom missbruk skulle
kunna förorsaka mycket fördärf, så vore detta likväl i
Göteborg mindre att befara än i hufvudstaden, emedan på den
förra orten hvarken fanns universitet eller så mycken
sysslolös ungdom^ som sig där uppehölle. Dessutom vore det
ett spel, som ej den sämre hopen utan blott en del af
stadens hederligare borgerskap kunde idka.
La Hays ansökan beviljades, och efter honom följde
några andra, som äfven på samma sätt gynnades. Inom några
år voro sålunda fyra publika biljarder i gång, nämligen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
