Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elden är lös!
Det var under näst sista sekelskiftet, som detta
förskräckelsens utrop oftast och starkast genljöd i det gamla
Göteborg. Fem stora eldsvådor härjade nämligen staden
från åren 1792 till 1804, hvarvid tillsammans mellan sex
och sju hundra hus uppbrändes.
Staden hade före denna tid »ganska vackra och
tät-byggda» hus, de flesta af trä och tvåvånings, ehuru dock
såväl en- som trevåningshus äfven funnos.
Brandordningen af den 22 september 1748 föreskref
omfattande försiktighetsmått till förekommande af eldfara och
förbjöd uttryckligen all ovarsamhet med elden. Ingen fick
klena och fasta ljus vid väggar, bord och bänkar. Skulle
någon härutinnan beträdas med synnerligt grof vårdslöshet,
fick han eller hon böta, och vid upprepad förseelse kunde
en dräng få stå vid pålen tvenne timmar och en
kvinnsperson lika länge gå med kåpan — ett straff hvarom jag
ej närmare kan upplysa.
Men ingen brandordning i världen kan hindra olyckan
att vara framme, elden att komma lös.
Vi antaga nu, att detta skett, att genom
husinbyg-garnes och nabofolkets anskri och rop, tornväktarnes
tut-ning i lur och klämtning med kyrkklockorna, trumslagarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
