Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På skönhetskraf var det emellertid man nu minst af
allt tänkte. I första rummet måste den massiva, i två
våningar uppförda och med tvåvåningsflyglar försedda
porten alltjämt motsvara ett häfdvunnet praktiskt biändamål
— förvaringen af fångar. Ät ytterfasaden till gjordes
därför några smärre tillbyggnader, hvarigenom dels
fångvårdens behof bättre tillgodosågos, dels äfven ett något så när
symmetriskt grundplan vanns, och på de forna vallsidorna
uppfördes, hufvudsakligen för fångvårdens skull, en mur af
samma utseende förmodligen som en vanlig brandmur.
Samtliga dessa tillbyggnader bekostades af staden, som på
detta villkor erhållit befrielse från den vid vallraseringen
åtagna förpliktelsen att uppföra en ny stadsport med
innehållande vaktrum i den rifna Drottningportens ställe. Af
Kungsportens gamla flyglar användes den ena till fangarnes
förvaring, den andra till vaktrum och bostad för en
vaktmästare.
I denna gestalt kvarstod Gamle port utan någon till
eftervärlden öfvergången anmärkning ända till år 1827, då
kommendanten, generaladjutanten Edenhjelm i ett bref
till krigskollegium anmälde, hurusom vid reparationen af
nämnda port ofta tvister uppstått om
underhållsskyldighetens fördelning mellan kronan och staden, hvarför
generalen i samråd med stadens drätselkommission nu föreslog,
att kronan borde underhålla den ursprungliga porten med
flyglarna och staden de tillbyggda delarna.
Detta förslag tyckes krigskollegium hafva gillat;
åtminstone deltog det så länge i portens underhåll, som detta
höll sig inom rimliga gränser. Men då år 1830 de på
kronans del fallande nu ej längre underhålls- utan verkliga
reparationskostnader skulle gå upp till 1,500 ä 2,000
riksdaler, fann sig det sparsamma ämbetsverket befogadt att
säga stopp, hemställande till Kungl. Maj:t, huruvida icke
staden, som hade nytta och framför allt prydnad af
porten, borde ensam åtaga sig dessa förebragta kostnader.
Härpå svarade landshöfdingen, magistraten och borgerska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
