Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolfte scenen.
DE FÖRRE. JANSON (från fonden).
JANSON (för sig). Stackars Thure! Han får en
svår strid att bestå! (hogt till hustrun.) Hvad är det
åt dig, min gumma?
6D8TAFVA (springer upp). Ah, jag är alldeles yr
i hufvudet ! Kan du tänka dig: Thure, den odågan . . .
och Ida, en sådan der barnunge . . .
JANSON (leende). Nå?
GUSTAFVA. l}e ha gått och förlofvat sig med
hvarann, utan vår vetskap ! Ah, det är fasligt, det är
oerhördt, och om jag gjorde rätt, så . . . (närmar sig Ida).
JANSON (i det han fattar henne under armen och
för henne ned till ena sidan, sägande halft på skämt,
halft allvarligt). Om du gjorde rätt, min gumma lilla,
så väsnades du inte alls, utan tänkte som jag: ungar
na ska’ flyga ut ur boet, det är så lifvets lag!
GUSTAFVA. Ja, men de ska’ först veta om vin
garna bära!
JANSON. Först i flygten vexa vingarna ut! —
Låt dem flyga, gumman min! låt dem flyga! (Ida
skyndar fram till fadren som omfamnar henne och
derpå lägger henne i modrens armar.).
Ridån faller.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
