Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot är jag en qvinna som kommer till dig och säger
med hjertat fullt af åuger öfver det förflutna: "Ännu
är det icke för sent, ännu kan lyckan kasta en stråle
af sol på vårt hittills så kalla lif, om du endast i
detta ögonblick vill öppna dina armar och säga: jag
förlåter ett ögonblicks glömska till hvilken jag sjelf
måhända varit skulden, — jag tror på dig och
framtiden!" (Aon har nästan sjunkit ned framför honom och
söker att fatta hans händer.)
BRUKSPATRON (j det han stiger upp). Nej
Leonora! jag förlåter intet! jag tror på intet mera! "hör
du, intet!
LEONORA (»’ det hon utmattad sjunker ned på en
stot). Så må Gud förbarma sig öfver oss båda!
BRUKSPATRON. Jaså, min fru! derhän har det
således kommit! Ni börjar nu att frukta för
konseqvenserna af ert handlingssätt? Men ni måste bära
dem, hör ni — ni måste! Jag är för gammal att
hoppas på någon lycka mera . . . jag kan endast
hämnas och det vill jag också göra ! Jag förstår allt hvad
ni vill säga, och jag har vetat det förut ! Det är er
baronen älskar — — det var till er han ställde sina
ord, då Thure öfverraskade er . . . och nu, nu vill ni
behålla honom för er sjelf, ni vill inte att hans lögn
skall bli sanning, ni vill inte kalla er älskare er måg
— — men hör ni, vid Gud, ni skall göra det, så
sannt jag lefver, och vill lefva ännu i många år för
att straffa er otrohet!
LEONORA. Nåväl ja, straffa mig, det är er
rättighet . . . men straffa icke er dotter genom att kedja
henne vid en man som hon icke kan älska! Jag svär
dig att jag aldrig varit glömsk af mina pligter, att
det endast var min fantasi, aldrig mitt hjerta som för
ett ögonblick lät dåra sig af hans ord, — men för
Guds skull! icke denna förbindelse med Fanny! Låt
honom resa härifrån ännu i qyäll, och han skall vara
död för mig för evigt!
BRUKSPATRON. Och det vill du att jag skull tro?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
