Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
inörknade det, men månan gick upp, och det
blef en ovanligt klar och vacker natt, ja nästan
vackrare än ljusa dagen, och jag hade alls icke
ledsamt deruppe i mitt ensliga näste. Visst var
det litet hemskt emellanåt att höra
nattugglornas tätt upprepade: „klähvitt! klähvitt!" och
uf-varnas stygga: „uhu! uhu!" — men jag var
ej rädd ändå, ty vår skolmästare har sagt oss,
att det här i landet icke finnes några farliga
vilddjur och inte några spöken; och för resten
så är ju Gud vårt säkra beskydd i alla faror.
Och när man inte fruktar för någonting, så kan
man riktigt glädja och förundra sig öfver allt
det sköna och herrliga, som om natten ses och
höres i skogen, der allting är så stilla och
högtidligt. Men nog derom; gräfsvinet fick jag
ganska riktigt se, och passade på så noga, att
jag utan möda upptäckte boet. Och nu, mamma,
ämnar jag mig dit för att knipa den besten; det
ftr hög tid, om jag skall hinna vara tillbaka till
middagen. Jag får väl gå, mamma lilla?"
Han tog redan ett steg för att aflägsna sig,
men modren sade: „Nej, Fredrik, blif du hellre
hemma; jag blir bara ängslig, när jag tänker på
att du ämnar gifva dig i strid med ett så
vådligt djur."
1 Med häpnad såg Fredrik på modren, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
