Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
stormväder och slog mina angripare till marken,
hvarvid han väl sjelf blef blesserad, men aktade
ej derpå, utan förde mig genast tillbaka till vårt
folk. Detta var österrikarnes sista motstånd;
straxt derpå togo de till flykten. Men en
fullständig seger hade jag ej fått se, om ej denna
gosse varit."
Konungen stod lugn och stilla, men snusade
tag på tag, under det han då och då kastade
en blick på Fredrik, som, handfallen och rodnande,
knappast vågade upplyfta sina ögon från marken.
»Harmligt!" sade konungen ändtligen, „vore
mig en hel soldat, den der! Men han får inte;
föräldrarne vill ej så ha det. Dumheter! Kan
just behöfva sådant folk. Skall sjelf tala med
föräldrarne."
Skyndsamt afgaf han ännu några ordres
angående den nyss segrande truppstyrkans
samlande, ordnande och afmarsch till hufvudarméen,
som hade sitt högqvarter längre söderut, och
steg sedan åter upp på sin skymmel, i det han
vinkade åt flera adjutanter att följa honom.
„Vi hafva ingenting mer här att göra så
länge", sade han. »Affären är förbi, och
förföljandet tjenar till ingenting. En
hufvuddrabb-ning förestår snart; den kommer att afgöra hvem
som blir herre i Schlesien. Kom med mig han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
