Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
"Godt, general Hammer", sade konungen, "jag
mottager hans bjudning. Men", tillade ban skämtande, "akta
sig bara, att jag inte finner Dågou anledning till
missnöje!"
Lycklig genom konungens nåd ocb nedlåtenhet,
skyndade generalen bem, underrättade sin kock om bvad som
förestod, ocb lade honom på hjertat att nppbjvda all sin
förmåga Tör att hålla konnngen vid godt lynne. Kocken
lofvade att göra sitt bästa, ocb dagen före gästabudet Ilade
geueraleus betjenter omkring i staden för att till taffelu
inbjuda dem af hans krigskamrater, som kunde anses
värdiga den äran att spisa i konungens sällskap. Eburn
dessa nästan allesamman voro tappra och redliga män,
befunno sig dock bland dem åtskilliga, som sågo den
uu-ga generalen öfver axeln ocb ej ville erkänua hans värde,
blott derföre att ban var af låg härkomst ocb icke,
såsom de, af gammal adlig börd. Detta visste Fredrik
Hammer ganska väl, och äfven den skarpsynte konungen, hvars
blick ej del ringaste plägade undgå, hade redan längesedan
märkt detsamma. Mången gång talade ban derom, att det’
ingalnnda var adelskapet, som gjorde någon till en bra
karl, utan att tvärtom haus goda egenskaper voro de, som
gårvo adeln sitt värde. Detta åhörde dessa herrar ganska
artigt och uppuiärktsaint, ocb tycktes gilla hvarje
konungens ord, men så snart han vände ryggen till, slogo de
sina hufvuden tillsammans och menade, att adeln förblef
ändå alltid adel, ocb att alla dygder I verlden kunde
ändå ej ersätta företrädet af en hög börd. Dervid kastade
de i smyg hånfulla sidoblickar på den unga generalen
Hammer, hvilken då stolt sträckte upp sig ocb tycktes sätta
sig öfver de adliga herrarnes löjliga fördomar. Men t
själ och hjerta förargade de? honom likväl, att man så
alldeles glömde alla haus goda egeuskaper, endast och alle»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
