Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
några ställen i Ulrikasborgstrakten i form af långa
lagergångar, hvilka än afsmalna än åter vidga sig, men sällan
blifva öfver 1 qv. mäktiga, och hvilkas salband
gemenligen utgöras af ett tunnt lager fjällig mörkgrön glimmer.
Dessa gångar, hvilka icke få förblandas med
pegmatitgångar, och hvilka vi helt enkelt kunna benämna
fältspatsgångar, äro tydligen af neptuniskt ursprung, i det de
understundom innehålla kalkspat. Fältspaten är särdeles
karakteristisk genom den utmärkta lätthet, hvarmed den
sönderspjelker icke blott i de tvenne fullkomliga
spjelkningsriktningarna utan ock i en riktning parallel med
ortbopinakoiden !), i hvilken riktning den nemligen är afsöndrad
uti tunna lameller, hvilkas ytor äro beklädda med ett fint
pulfverformigt ämne (jernoxid). Det är uti denna fältspat
som det 1. c. p. 17 & 21 omnämnda af Pipping
analyserade mineralet förekommer inbäddadt. Jag har numera
varit lycklig nog att finna ganska tydliga och stora, någon
gång ända till ett par tum långa kristaller af detsamma,
och dessa synas på sätt och vis bestyrka min förmodan,
att det vore att anse såsom sammansatt af både augit och
hornblende: de bilda nemligen åttasidiga prismer med
ungefär 909 och 879 vinklar, hvilkas ändytor vanligtvis äro
outbildade; men stundom finner man dem dock afstympade
af ett plan, som lutar ungefär 749 mot orthopinakoiden,
hvilket således icke lemnar något tvifvel, om att dessa
former äro augitens och närmast öfverensstämma med
salitens. Augitens spjelkningsytor har jag äfven iakttagit,
men icke hornblendets. Deremot anträffas stundom svart
hornblende såsom det synes regelmässigt sammanvext der-
1) Afsöndringsytorna luta nemligen mot bas. planets spjelkningsyta
649 ungefär. Detta påminner om lagen för perthitens struktur, med
hvilken ifrågavarande fältspat f. ö. icke företer någon analogi. Deremot
har jag uti gneisgranitens gebit invid jernvägen funnit en röd fältspat,
som i fullkomlig öfverensstämmelse med perthiten är genomdragen af
omvexlande ljusare och mörkare lameller parallela med orthodiag.
hufvudsnittet. Denna fältspat härstammar troligen från pegmatiten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
