Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
vestra stranden af Rassböle (utom kartan) N 259 O. — Be
träffande de isolerade gneispartierna må nämnas, att stryk
ningen hos gneisen på Broberget (hälleflinta) är O-lig med
S-lig lutning, på Broholmen och vid
jernvägsgenomskärningen i Thölö N 8029 V, vid Råholmen N 359 V samt vid
Mejlans N 459 V (omvexlande hornblende- och
glimmergneis). — Lutningen är vanligtvis mycket stark: 7090—3809,
ja icke sällan 909; endast i trakten vid Hästnässundet (norra
delen af Sandhamn samt södra delen af Degerö) är
lutningen mindre betydlig (309—409).
Här torde slutligen böra påpekas den yttre
konfigurationens ofta ganska tydliga beroende af den inre
stratifikationen: jag behöfver endast fästa uppmärksamheten vid
Munkholmen samt trakterna vid Stansvik och Hästnässund
för att ådagalägga detta.
Hvad f. ö. vidkommer den sannolika bildningen af
Helsingforstraktens gneis, så kan jag i afseende på den
icke mer ansluta mig till den gamla plutoniska åsigten,
enligt hvilken den skulle utgjort en del af den
ursprungliga stelnade jordskorpan. Jag kan nemligen icke
föreställa mig, huru ur len genom värme flytande massa en
sådan olikhet i afseende på gneisens beskaffenhet skulle
framgått som den, hvilken vi här finna såväl i stryknings- som
i den deremot vinkelräta riktningen, hvaremot just detta
så ögonskenligt talar för den metamorfiska theorin, att
jag icke tvekar att uttala den åsigt, att gneisstraterna
engång utgjort sedimentära skikter (t. ex. omvexlande mer
eller mindre kalkblandade sandstens- och skiffer-), hvilka
genom gneisgranitens eruption blifvit uppresta och mer
eller mindre metamorfoserade. Troligen voro de dessutom
redan före sin uppresning förändrade och sannolikt blefvo
de det ännu ytterligare genom pegmatiten; i alla
händelser behöfva vi icke söka efter orsaken till gneisens
förändring, utan snarare förvåna oss öfver, huru den kunnat
bibehålla så mycket af sin ursprungliga natur, att såsom
på flera ställen är fallet (t. ex. vid Mejlans och Wådön)
(F.J. W—k H. 1866.) 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
