Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
men för blåsröret förhåller sig såsom det gröna mineralet: -
det smälter nemligen trögt och färgas gulbrunt.
Det bästa tillfälle att studera sig in i pegmatitens
förhållande till gneisen och gneisgraniten äfvensom dessa
sednaresg förhållande till hvarandra lemnar oss de för
jernvägens behof gjorda genomsprängningarna invid staden.
Ehuru jag icke nu är i tillfälle att lemna några profiler af
dem, anser jag mig dock med några ord böra antyda de
intressanta och lärorika lägringsförhållanden mellan
gneisen, gneisgraniten och pegmatiten, hvilka jag här iakttagit.
Vid den första vaktkojan invid Kajsaniemi park
finner man en låg bergkupp genomskuren, hvilken består af
rödaktigt grå gneisgranit genomdragen af större och
mindre pegmatitgångar samt afsöndringsklyftor gående
ungefär från N—S, hvilka sednare stundom äro ganska breda
och fyllda med kalkspat. Ungefär 80 steg längre fram
träffar man på ett- något större genombrott, bestående af
tvenne med hvarandra sammanhängande bergkupper, af
hvilka den södra utgöres af gneis, den norra åter af
gneisgranit. Gneisens skikter stryka från O—V samt falla mot
söder, och i samma riktning går äfven skiffringen hos
gneisgraniten. Nära till gränsen mot gneisen genombrytes
gneisgraniten af en 6—7’ mäktig grönstensgång, hvilken
stryker i N 609 V samt stelt faller mot NNO, och hvars be-”
gränsning mot graniten är utmärkt tydlig och skarp.
Denna grönsten har någon likhet med diabasen vid Slätten
nära Stockholm (se ofv. p. 17), och visar äfven såtillvida
analogi med denna, att den i det inre af gången är
kornig, bestående af små merendels långsträckta kristaller af en
pPlagioklastisk fältspat samt en mörkgrön pyroxen jemte
ymnigt insprängda små svafvelkiskorn; vid gränsen mot
graniten äfvensom i de smala apofyser, hvilka den. utsänder,
är den deremot tät, nästan basaltlik. Denna diabasgång-är
tydligen yngre än pegmatitgångarna, alldenstund den icke
genomskäres af några sådana, hvilka dock på detta ställe
ganska ymnigt förekomma såväl i gneisgraniten som gnei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
