Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| 49
om att den sg. k. urformationen vore att betrakta såsom en
följd af ständigt med hvarandra vexlande skikter af
olikartade gneis- och granitvarieteter, hvilkas strykning i
allmenhet vore temligen konstant i NO eller O’!). Men.
antager man engång tillvaron af en gneisgranit såsom en
sjelfständig eruptiv formation såsom i det föregående skett,
så kan man icke mer ansluta sig till denna åsigt. Största
delen af den s. k. urformationen "kommer nemligen då att
utgöras af denna sistnämnda, hvilken synbarligen står i
ett fullkomligt abnormt förhållande till den jemförelsevis
betydligt mindre mäktiga egentliga gneisformationen ?).
Det måste betraktas såsom en ganska lycklig
omständighet, att man i den förut såsom en ”urgneis” betraktade
s. k. laurentiska gneisen i Canada funnit ett fossil, som
befunnits vara en foraminifer (Eozoon Canadense). Detta
fossil har sedermera funnits i en liknande’ gneis uti flere
andra länder (Irland, Baiern, Böhmen m. fl.) och a priori
kan man sluta, att den största delen om icke all s. k.
urgneis, om hvilken redan Keilhau sade, att en sådan ännu
icke blifvit sedd 3), skall kunna bevisas vara af ett meta-
1) "Se t. ex, Naumann Lehrb. d. Geogn. II p. 103 o. ff. — Denna
åsigt synes mig f. ö. äga mycken analogi med den gamla åsigten om
Christianiafjordens silurterritorium: äfven här antog man länge med
Keilhau, att skiffer- och kalkstensstraterna fortlöpte i en bestämd NO- eller
O-lig riktning ända tills Murchison först antydde och Kjerulf sedan
tydligen bevisade deras böjningar, hvarigenom deras mäktighet reducerades
från 30,000’ till 2,000" (Kjerulf, Ueber die Geol. des sädl Norw. p. 5 o. ff.).
2) Ehuruväl jag är fullkomligt ense med de norska geologerna
derom att namnet gneis icke mer är rätt lämpligt, åtminstone icke såsom
geol. term (Nyt Mag. f. Nat. XI, p. 182), så har jag dock för att icke
allt för mycket bryta med det gamla ansett mig böra bibehålla
detsamma, men vill här ännu engång upprepa, att jag med namnet gneis
förstår endast inbegreppet af sådana skikter eller skiktsystemer utaf
kristalliniska skiffrar &c., om hvilka det tydligen kan ådagaläggas, att de
höra till en och samma metamorfiska formation. Hvad åter namnet
gneisgranit beträffar, så anser jag den kunna qvarstå i betraktande af den
nära relation, i hvilken denna formation utan tvifvel står till gneisen.
>) Keilhau, Gaea Norv. p. 251 o. 372.
(F. J. W—k H. 1866.) 4
” ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
