Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
liten från Bjerno och är liksom denna åtföljd af granat
och kalkspat. Den är till färgen grön, har en svag
fettglans och en kornigt kristallinisk textur samt en hårdhet
=3—4. För blåsrör svartnar den något samt smälter
efter en längre upphettning ofta under stark uppösning. Den
synes bilda en öfvergångslänk mellan amphibol och
späcksten. !) — I sammanhang härmed vill jag nämna, att i
bergskontorets samling en stuff från Sillböle gårds ägor
finnes, som innehåller chondrodit, kalkspat samt ett grönt
mineral, som blifvit ansedt för serpentin, men som
måhända rättare äfvenledes bör hänföras till pyralloliternas grupp.
Granat.
Utom den ofvanför nämnda derba granaten anträffar
man ofta i Helsingforstrakten ganska väl utbildade
kristaller af detta mineral från ett roffrös ända till en hasselnöts
storlek och stundom derutöfver förnämligast vid Tavastby
och Sillböle, på Degerö och Mjölö samt på de s. k.
Rödbergen vid Ulrikasborg. Dessa kristaller hafva antingen
formen af en ikositetraéder ensam, eller också utgöra de
kombinationer af denna med dodekaödern och stundom
äfven med en hexakisoktaöder (202.000. 303). Färgen på
dessa kristaller är antingen svart, brunröd eller violett. —
De tvenne sistnämnda färgvarieteterna förekomma ofta så
talrikt och likformigt insprängda i bergarten, att denna
kan särskiljas såsom granatgneis. Detta är t. ex. fallet i
trakten vid Kårböle by samt vid Mejlans.
Den med granaten nära beslägtade epidoten (pistacit)
förekommer äfven, och såsom det synes icke mindre all-
tetens handl. T. V, p. 501. Prof. A. Nordenskiöld (Beskr. öfver de i
Fin]. funna miner. 2:dra uppl., p. 134) förmenar dock, att detta endast
någongång är fallet, samt att dessa mineralier oftast äro sprickfyllnader,
hvilka för sin bildning hafva att tacka en mängd olikartade mineralier,
Enligt min mening är förhållandet just tvärtom.
1) Rammelsb. Handb. d. Mineralch. p. 874.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
