- Project Runeberg -  Små Theaterstycken för unga att uppföras i familjekretsar /
10

(1855) Author: Franz Hoffmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

glömt såpan och måste gå tillbaka att hämta den.
Martha är väl nu gången i skolan?

Martha. Ja, min mor, men inte utan ett inre
motstånd. Jag måste tala allvarsamt med henne,
jag måste erinra henne om din ömma kärlek för
henne och på det sättet tvinga henne till lydnad.

Margaretha. Store Gud! Du vet väl hvarföre
jag hyser ett så innerligt deltagande för detta barn.
Det kunde ju hända Marié, att hennes föräldrar, som
så länge öfvergett sin dotter och som tyckas helt
och hållet ha glömt bort henne, ändå en vacker dag
kommo att återfordra henne? Och skulle jag inte
då blygas för mig sjelf, om hon stod framför dem,
helt rå och okunnig ... om hon inte vore bättre och
mera bildad än byns andra barn, som vi se omkring
oss? Och Martha sjelf! Hvad skulle hon ha mig
att tacka för, om jag haft sä liten omsorg om henne,
om jag låtit henne uppväxa i okunnighet? Då hon
komme i helt nya förhållanden, då hon troligtvis
blefve omgifven af glans och rikedom, skulle hon
inte förstå att skicka sig; öfverallt skulle hon se sig
tillbakasatt, och en ovilkorlig följd deraf blefve, att
hon med förtrytelse, ja till och med förakt, skulle
tanka på sin vårdslösa fostermor? Nej, nej, så får
det inte gå... denna tanka är för grym! Jag håller
så mycket af det kära barnet, och jag vill ändtligen,
att också Martha skall älska mig och alltid egna mig
ett vänligt och tacksamt minne.

marié. Jag är bara rädd, att hon en dag kunde
få veta, att hon inte är <lin verkliga dotter.

MARGARETHA. Ah, detta bekymrar mig visst
inte... jag vet ju, att alla innevånarne i vår by äro
redliga och tystlåtna menniskor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfsmatheat/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free