- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
5

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det var täppt, det! Ser du! nu kommer det en till,
du! Han har skorsten shatt, du — då är det nånting
gentilt! Den skall vi ligga efter, så att han ger oss
en slant . . .

— Han kryssar, du! Han är på kulan! Ska’ vi
ta och ge honom ett nyp och känna efter hvad han
har i fickorna?

— Nej, hör du Kask, det låter vi allt bli,
du! Hör du inte hofslagena mot gatan der uppe vid
Esplanaden? Det är artilleripatrullen du, — och för
resten, hvarför ska’ en göra karlen illa, när han varit
ute och gjort sig en glad qväll? Han har kanske godt
ölsinne och då ger han oss nog en hacka. Stanna här
du, så går jag emot’ en ett tag.

— Ah, hör du, du ä’ för blödsint, Lindgren! Låt
oss lappa till honom i stället, så kan en komma in på
en sex månar och slippa slita en hund här ute på
gatan!

— Tyst nu och var inte dum! Kan en få
nånting med godo så tycker jag det är dumt att
sätta sig i klister! Och ärlighet varar längst, ser du
Kask!

Emellertid hade den sene vandraren kommit
närmare och vek nu af uppåt gatan der de begge
tras-hankarne stodo. Det var en framåt tretti års karl,
med ett muntert och öppet ansigte, fastän det nu var
temligen slappt och sömnigt, till följe af libationerna i
det glada lag, hvarifrån han nu st}^rde sina steg hemåt.
Hatten var betydligt akterstagad och öfverrocken
upp-knäpt, den ena gummigaloschen hade han tappat eller
glömt qvar, och det gjorde att han haltade litet på ena
foten, och att man vid hvarje steg som han tog på
gångbron hörde en duns och ett tassande, en
egendomlig otakt, som ibland förvärrades af ett snedsteg åt den
ena eller den andra sidan. I ena handen svängde han
en käpp som han ibland slog i gatan bredvid bron, så
att det gnistrade om dobbskon, och den andra hade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free