Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i pannan så att den nästan dolde ögonbrynen, — han
kommer rigtigt i smöret, han! Gumman Berg,
svär-modern ska’ bli, har dugtigt med pengar, påstås det —
hus har hon åtminstone; men hur rik han än blir, en
plankstrykare är och blir han ändå — jo, lita på det,
för min räkning blir han det!
Och så satte han sig i gång uppåt den krokiga
vägen som inte har mera gemensamt med en gata än
namnet. Han stupade’ och stapplade oupphörligt i de
djupa hjulspåren, som de tunga sand- och stenkärrorna
från och till byggena i de nya stadsdelarne hade plöjt
i den lösa sanden och den fastare leran, och i hvilka
bildat sig djupa vattenpussar efter regnet på dagen.
— Otreflig gata, det här! När jag väl får min
nya tafla färdig, så flyttar jag bums! — ja, det vill
säga, i fall någon menniskovän vill köpa henne! Om
jag skulle fråga Linds blifvande svärmor? Nej fan!
kärngen ser inte ut att intressera sig för konst, — då
hade hon väl aldrig låtit flickan få gifta sig med Lind!
Gifta sig, ja! jag undrar hur det skulle vara? Yore
kanske inte så dumt ändå! Men hvem skulle jag —?
Ja, det är detsamma, det, men nog vet jag en som–-
ha ha ha! Hon skulle gifta sig med mig — med
»svinet» Bark, som de kalla mig! Ha, ha, ha.
Och han slog till ett gapskratt, så hårdt och så
hemskt på samma gång, att en grå katt, som försigtigt
kom. spatserande framåt vägen, tog ett högt skutt i
förskräckelsen och hoppade öfver planket in i
tobakslandet på högra sidan, i det han på samma gång fräste
till, antingen af räddsla eller af förargelse öfver att bli
störd i sina filosofiska nattfunderingar. Bark stannade,
ryckte till, tittade efter katten, som hans slöa blick
knappast kunde urskilja i mörkret, och sade i det han
fortsatte sin väg:
— I ett fall är den här vägen bra — man kan
gå hem hur dan man vill, för det är ingen som ser en!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
