Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tungt — åtminstone är det fallet med mig, det vet
jag–Hur är det, fröken Anna, har ni inte ett
köksfönster åt andra sidan? Stanna qvar här ni, så
ska’ jag gå ocli se om man kan få upp det.
— Det går inte ! Mamma ser alltid sä väl efter
att allting är stängdt om qvällarne — —
— Ja men i qväll kan hon ju ha’ glömt det, fast
hon stängt dörren så väl, — — hör nu, vill fröken
Anna hålla i min hatt? — Får jag upp det, så
kryper jag in och öppnar andra vägen — men se, hatten
är jag litet rädd om — det är den enda jag har! —
Och innan hon hann svara, räckte han henne hatten
och var med några steg igenom den mörka farstun och
ute på gården på andra sidan. Efter ett ögonblick
hördes klang som af en sönderbruten fönsterruta, hvars
bitar skrällde emot knaperstenarne på gården, derpå
hördes ojemna steg innanför dörren i farstun, så
tref-vande händer på låset, derpå en nyckel som vreds
omkring och så gick dörren slutligen upp.
Den unga flickan begaf sig in i en sorts kallrum
eller tambur, öppnade en midt emot belägen dörr, hastade
in, fick hastigt eld på ett ljus och skyndade sig
fram till en i ett hörn af rummet stående säng, der en
sofvande q vinna lät höra ett ljudeligt snarkande.
Dottern betraktade henne hastigt med en blick af på en
gång sorg och afsky, och vände sig hastigt till Bark,
som stod qvar i dörren till rummet, och vädrade inåt
detta under de mest uttrycksfulla grimaser.
— Ni hade rätt, herr Bark! Det var ingenting!
Hon bara sofver tungt — sade flickan, i det lion sköt
honom nästan våldsamt ut i kallrummet, — tack så
mycket för ert besvär . . . men vi hade gerna kunnat
spara oss fönsterrutan, — tilläde hon bittert, i det hon
öppnade ytterdörren.
— Hör nu fröken Anna! — sade Bark, nu
fullkomligt redig, — jag ser hur det är fatt — jag
förstår alltsammans, — här kan ni inte vara i natt! Stac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
