Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de skyhögaste luftslott och önska sig händerna fulla af
millioner för att kunna göra henne så lycklig och så
afundad som ännu ingen qvinna på jorden varit det
sedan hedenhös.
Men hur skulle han få fast grund under de
luftslotten — hur skulle han nånsin kunna erbjuda henne
ett hem? Nej, det var bäst att lefva i sus och dus, så
länge det räckte och få slut en dag dess förr! Det
kunde ändå aldrig bli något utaf — han stod ju på
det sluttande planet! Var det inte så godt att låta sig
glida utföre, utan tanke på annat än stunden, var det
inte bäst att njuta så länge man kunde, att skratta åt
alltihop och dö en vacker dag på gatan eller i en
portgång? Så hade han många gånger tänkt, — men i
dag ville de tankar ne inte återkomma, hur mycket han
än kallade på dem, medan han gick nedåt staden. Det
var två saker som hade skakat upp honom, om han
också icke gerna ville tillstå det för sig sjelf. Det
första var mötet med de båda trashankarne under
natten, de begge husvilla uslingarne. Skulle han också
komma derhän att endast hafva gatan till hem och
ste-narne till hufvudgärd, skulle han också en dag drifvas
till att antingen tigga eller råna; skulle — han kunde
inte åteiiiålla en rysning när han tänkte derpå. Om
han inte mött de begge karlarne, och om han inte haft
en krona — hvad skulle de tagit sig till? Och sedan
hon, den stackars flickan, som uttröttad kom tillbaka
till ett hem der modern låg drucken, och der hon hade
fått stanna utanför, om han inte händelsevis hade
kommit? Till hvad kunde inte förtviflan öfver en sådan
skam, ett sådant elände, drifva ett oerfaret barn, som
icke har så långt till frestelserna, och kunde han väl
på detta sätt låta dem båda gå under, utan att göra
en ansträngning, utan att våga ett försök till räddning?
Nej! nu hade han fattat sitt beslut, nu skulle han
försöka att resa sig ur förfallet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
