- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
76

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

törs inte för giktelände i ryggen; men I som ä’
unga — —

— Asch nej, det ä’ så besvärligt te’ klä åf sej,

— menade Magnus och tilläde med skärgårdsfolkets
vanliga motvilja i fråga om tvagning, — och så kan
en förkyla sej, när en ä’ varm!

— Jag ska’ bara gå opp och få mej en torr skjorta,

— sade Johan, — så går jag i och blöter mej ett tag!

—* Nej, då smakar det bättre te’ slipa en stund,

— sade Söderman gäspande, i det de satte sig i gång.

— Slipa? — svarade Larsson, i det han såg på
honom litet förbluffad. — Nej tack, det gör jag helst
sjelf, — Söderman förstår sig inte på sten och inte på
liar ne häller!

— Nej jag tänker slipa på höskulln, jag, —
svarade Amerikanarn, i det han tog upp messingsdosan
och lade en dugtig nypa Ljunglöfs innanför underläppen,

— det ska’ fan dra’ er gamla slipsten, då drar jag
hellre några timmerstockar tills en får mat!

— Tala svenska då, så en begriper hvad I säger,

— snäste Anders Larsson förargad, och fortsatte i samma
ton, i det han vände sig till de på något afstånd
räfsande qvinnorna: — raska på nu jänter, så I kan hinna
hvila er te’ eftermiddan. — Och du Lotta, har fäll
altid något te’ hjelpa mor och styra med!

— Ja, vi har strax slut! — ropade Lotta tillsvar,

— och Maja kan gerna gå medsamma, hon, för det
som nu är qvar kan Fia och jag styra om lika bra.

— Ja, det tycker jag med! — svarade Maja
skrattande, i det hon slängde räfsan på axeln, tog ett
säkert tag i kjolen, skakade den och gaf sig af efter
Magnus, som gick sist i raden och bar kopparflaskan i
venstra handen. — Ta’ hit flaskan, Magnus,. — sade
hon kärvänligt, i det hon med några dugtiga steg hann
upp honom, — inte ä’ det karlgöra te’ gå och kånka
på den, inte!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free