- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
81

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Kom hit Lotta! — Här är det så rart, så en
kan bli rakt te’ sig utåfet!

Lotta gick försigtigt steg för steg ut i vattnet,
och uppgaf små haliför skräm da rop alltefter som det
steg högre och högre öfver hennes ben och länder;
alltemellanåt tog hon upp vatten med händerna och öste
öfver hals och barm, och då blefvo ropen allt starkare
och hastigare, afbrutna af ett slags ofrivilligt skratt,
som hon inte kunde hejda.

— Du har allt ett bra fint skinn, du Lotta, —
huttrade Fia, der hon nu satt ute i vattnet och slog
omkring sig med de stora, breda händerna, — det syns
nog att du inte är van te’ ligga på höskullarne och i
fähusena, som jag, inte!

—’ Ja, gudbevars från te’ vara så svart som du!

— skrattade Lotta, — du ä’ ju som en riktig tat erska
på kroppen!

— Ahja, — menade Fia, med ett bredt skratt,

— det fins nog di som tycker om den färgen med!

— Kanske Johan tycker bättre om den? —
fortsatte Lotta skrattande i det hon hukade sig ner och
doppade ansigtet i vattnet.

— Johan ä’ ingen kostföraktare! — svarade Fia,

— lian håller te’ godo med hvad färg som hälst,
tänker ja,g. Inte var jag stort hvitare när han höll sig
väl med mig, än hvad jag ä’ nu, det jag kan minnas!
Men hulligare var jag fäll, alldeles som du ä’ nu, — fast

det gick åf mig se’n jag fick pojken!–-Hvad en blir,

men inte blir en fet utåf te’ föda sådana der matvargar.

— Derför kan en låta bli och skaffa sig några!

— svarade Lotta, som nu helt och hållet krupit ner
under vattnet.

— Hör du Lotta, du, — sade Fia plötsligt, i det
hon makade sig närmare henne, — har du aldrig tagit
någon gosse i famn än, du?

— Jag? — frågade Lotta förvånad, — *är du
tokig, Fia?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free