Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankar att hon satte händerna för ögonen, och tryckte
fingrarne så hårdt mot dem så att ögonlocken svedo.
Men då blef det ännu värre, då togo de gestalt af hela
menniskokroppar, en brun och mager, en hvit och fyllig,
och så en tredje, mindre brun än den ena och mera
kraftig än den andra, som höll dem begge omslingrade
och tryckte dem våldsamt intill sig. Och Lotta tyckte
att den hvita, fylliga kroppen var hennes egen, och att
hon kände den kraftiga armens tryckning omkring sitt
lif och sina höfter, och att hon på en gång ville slita
sig lös med en känsla af afsky, och ändå stanna q var
i den starka armens omfattning med en känsla af
hemligt nöje, som hon blygdes att tillstå ens för.sig sjelf.
Så satt hon länge i ett slags underlig domning; hon
tyckte att en blytyngd lade sig öfver alla hennes leder,
liksom öfver hela hennes tankekraft, och att hon
fattades af de båda starka armarne och lyftes högt upp öfver
vattnet och bars långt, långt bort, utan förmåga att
kunna rycka sig lös, der för att hon var utan styrka att
kunna vilja det.
Så hade hon sutit länge nog, då en rörelse och ett
gny från barnet väckte henne ur hennes domning. Hon
ryckte till, såg sig omkring, steg upp, flyttade pallen
intill vaggan, och satte sig på nytt, i det hon sakta
började röra på den gamla lådan. Den var brunmålad
och stäld på klumpiga medar; på yttersidan af hvardera
gafveln var en rosqvast målad med bjerta färger i rödt,
blått och gult; det var hennes egen första bädd, den
vagga som hon sjelf hade hvilat i, när hon var liten.
Hon böjde sig ned och såg på barnet, såg på det så
noga och så genomträngande som om hon velat
genomskåda dess rosiga skinn och läsa hemligheten om dess
tillkomst innanför detsamma. Barnet vaknade ett
ögonblick, slog upp ögonen och såg på henne med stora,
förvånade blickar, log ett plötsligt, omotiveradt löje
som lyste upp det trinda ansigtet liksom ett solsken,
slöt sedan till ögonen igen och somnad3 på nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
