Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att inte så ä’! Men lika litet lär fäll lion kunna svära
på att jag är det, tänker jag, för hon liar nog sprungit
efter flera än mej, eller också ha de sprungit efter henne.
Och hvad ä’ det då egentligen för en så faslig olycka med
det att en skaffar en barnunge te’ verlden? Jag tänker fäll
jag, att skulle inte flera få barn än de som gifter sig,
så blef det fälle allt folktomt te’ slutet! Men det är nu
som det är med den saken, — det vet jag bara, att
hade jag kunnat få den jänta, som jag ville ha, så kunde
mycket ha varit ogjordt nu, det är säkert det.
— Det låter nog så stort te’ säga tocke der, —
inföll Lotta; — men den som låter lura sig af det, den
har då inte sett och hört mycket här i verlden. Den
ä’ inte svår te’ locka, som gerna med vill hoppa, heter
det — och så har det fäll varit med dig Johan med,
tänker jag.
— Ja, det har jag ju allri nekat till -— återtog
denne i det han reste sig på armbågen, — och inte
skäms jag så värst för ’et heller! Det är inte så lätt
te’ gå raka vägen, när det spritter som qvicksilfver i
bena, och när en har som en ell i bion! Men jag säger
ännu en gång, jag, att hade den jäntan som jag höll
åf, tytt sej te’ mig en smula, Så skulle jag allt varit
mera goliker än jag ä’! Men hvad ä’ det värdt te’ tala
om det nu; gjordt är gjordt, och ogjordt kan det fäll
aldrig bli, hvarken det som en har heder åf eller tvärsom.
— Ar hon gift förut då? — lät den fråga som
en lång stund legat och tyngt på Lottas läppar, och
som nu ändtligen slapp fram, fastän mödosamt och nästan
hviskande, — eller ä’ hon död, efter som Johan inte kan
få henne?
— Hvarken det ena eller det andra! — svarade
Johan bittert och sträft; — men hon är stursk och
för-äldrarne ändå värre, så inte ä’ det värdt att en töcken
fattiglapp som jag kommer stickandes der vid lagen!
Och just derför att jag vet det, ser Lotta, så tycker
jag det är ingenting te’ hålla på, utan det ä’ så godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
