- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
120

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Åhnej, kära Anders! — sade mor Larsson
lugnande, — hon kan alt krassla sej med och vara oppe,
och det behöfs alti’ någon hemma i alla fall för te’ göra
i ordning matbit-arne och laga att I får kaffe te’ er nere
på gärdet.

— Nå, det var då väl det, då! Laga nu att vi
får oss en dugtig ärtmjölspankaka med fläsk i te’
mid-dan, mor du, för i dag ska’ jag säga det behöfs te’
hugga i! Har amerikanarn fått bränvin i kaffet
ordentligt?

— Ja vars, annars vore en fäll oklar för’n!

— Ja-al får’an inte det, så duger’an inte mycket
te’! — Har du sett te’ Johan någe?

— Nej, men Magnus sa’ att han ligger oppe i stalle,
och sofver gör’an ,som en stock, sa’ han, den latvargen.

— Gör han? Nånå, han hade schå i går qväll
också! Han har slagi’ hela neråkern ensam du, hvar
eviga fen; — jag va nere och titta för .en stund sen!
Det a håken te’ rask pöjke i alla fall, mor du, det
kan en inte neka te’, och 0111 inte — —

— Stå inte der och ömma dej nu, — utbrast mor
Larsson. — det fins fäll fler som ä’ lika raska som
han, kan jag trol Jag tänker att Jan Ersons pojke
oppe på storlandet — —

— Nej ser du, mor, alti’ ska’ en hålla med
rättvisan, och hvad Jans pojke kan, men inte går’an opp
mot Johan inte, och det om han så tog hela slägten
te’ hjelp!

— Det är rakt fasligt hvad du nu tycker att han

ä’ rar!–snäste mor Larsson, i det hon förargad

snodde af in med mjölkstäfvan, och höll på att springa
omkull Lotta, som med en klut om hufvudet stod vid
dörren inne i köket och höll sig i dörrposten.

— Ar du oppe nu, kära barn? — frågade modern
hastigt öfvergående till en bekymrad ton, som stack
egendomligt af mot förargelsen, som ännu satt qvar i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free