Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja en säger så mycket här i verlden, mor! —
svarade Lotta allvarligt — och om en tänkte på hvad
en sa’, så skulle en inte säga hälften så mycket ondt
om sin nästal Jag tänker Fia kunde fäll ha’ sprungit
efter honom i natt lika bra som annars, utan att han
bedt hönne komma, och jag tänker fäll att hon kunde
ha’ bra litet för sitt besvär, fast I mor, aldrig kan tro
Johan om anna’ än illa!
— Ta’ du och lägg på litet mera ättika och
vatten på hufve’ flicka, så slipper du prata tockna der
dumheter! — sade mor Larsson sträft, i det hon kastade
hufvudduken på sig och gick ut, samt slängde igen
dörren efter sig med dundrande fart.
Under tiden hade karlarne gifvit sig af ner till
gärdet, och Lotta var nu ensam qvar uppe vid gården,
som hon sjelf trodde. Hon följde verkligen moderns
något ironiska uppmaning, och blötte på nytt kluten
omkring hufvudet, ty hon hade verkligen en ganska
försvarlig hufvudvärk, något som inte ofta plägade hända
den dugtiga, oförderfvade och ingenting mindre än
pjun-kiga flickan.
Men hur lugn och omedveten hon än hittills gått
sin väg fram, så hade likväl gårdagens många olika
händelser och intryck på ett betänkligt sätt rubbat den
jemvigt, i hvilken hon annars altid plägade befinna sig.
De många olika och för henne ovana sinnesrörelserna
hade qvarlemnat en viss slapphet i hela hennes varelse,
och det är nog också antagligt att det ovana badet icke
hade bekommit henne så särdeles väl. Hennes hufvud
brände, när hon gått några steg kände hon att hennes
knän darrade, och för henne ovana tankar jagade
hvarandra genom hennes hjärna i stormande fart.
Till slut sjönk hon ner på pallen bredvid vaggan,
der gossen ännu sof sin djupa morgonsömn, rödblommig
och svettig och med de små knubbiga armarne uppe
på täcket, utan att låta störa sig af att flugorna
surrade omkring hans hufvud eller gjorde långa, kittlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
