Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ah, — menade Lotta med ett godt leende i
det hon steg upp och gick fram emot honom, — jag
kan nog annat än klösas också, kära Johan.
Välkom-man rättar sej efter helsningen, säger ordspråket, och
som en ropar i skogen, får en svar, heter det också!
— Ja det är detsamma, det! Nu ville jag bara
be’ dig säga åt far din att jag får lof te’ gå hemåt,
för de gamla behöfver bättre min hjelp i dag än hvad
ni behöfver den här, och inte har jag lust te* gå här
som ett spektakel hela dan heller! Adjö med dig.
Lotta! Vi träffas fäll!
Och dermed vände han sig om och skulle just
lägga handen på dörrklinkan, då han i detsamma hörde
Lottas röst aldeles bakom ryggen på sig, och tyckte
sig känna hennes varma andedrägt i sin nacke.
— Johan! — sade hon med en stämma så mjuk
och ett uttryck så varmt och blidt på samma gång,
att det riktigt klack till i bröstet på honom, trots all
hans förargelse, och han nästan mot sin vilja vände
på hufvudet för att se hur hon såg ut när hon lät så
der ovanligt mild och vänlig.
— Ja, hvad är det om? — frågade han med litet
osäker röst, ty hon var så vacker som en dag, der hon
stod med det rodnande ansigtet helt nära hans skuldra,
— hvad vill du mej ?
— Tror du inte att jag kan bota det der skräpet,
om jag vill? — svarade Lotta, i det hon böjde sig
fram emot honom. Och innan Johan visste ordet af,
kände han hennes armar omkring sin hals och hennes
varma läppar mot sina, och fast hans svullna öfverläpp
sved under den långa, kraftiga kyssen, så önskade han
ändå inte att den skulle taga slut, och när den
ändt-ligen tog slut, så var han den som började om igen
och som skulle ha’ fortsatt ända till qvällen, kanske,
om inte Lotta varit den som först sökt göra sig lös
och när hon ändtligen lyckats, frågade honom halfhögt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
