Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Skynda sig nu, Karin! — svarade lilla frun,
icke utan en viss liten glad känsla af tillfredsstäld
fåfänga, och skyndade att öppna salsdörren för sitt
främmande, som redan skrapade och hviskade ute i
förstugan, från hvilken dörrarne stodo öppna utåt gården.
— Var så goda och stig in, mitt herrskap!
—ropade hon med sin vänligaste ton och med det mest
inbjudande leende, i det hon likväl inom sig inte kunde
låta bli att tänka: — om jag ändå väl vore af med de
ledsamma menniskorna!
— Har den äran, lilla söta fru Hult! — skrek
kronfogdefrun med kraften af en explosion, i det hon
hastade in genom salsdörren, liten, fet och pustande,
inte olik en kort och stadig bogserångare under
högtryck, som släpar efter sig en stor kolpråm och ett par
småbåtar, hvilka aldeles viljelösa följa efter i ångarens
kölvatten och göra precis samma svängningar och samma
kurs som denna, vid hvilken de äro kedjade med starka
trossar utan att sjelfva kunna göra något till om de
stanna eller fortfara att gå. — Har den äran att
gratulera på födelsedagen! — fortsatte hon, i det hon
omfamnade och kyste lilla frun, — herre Gud, ja!
tjugotre år! Nå Laura! — sade hon redan i samma
andedrag till den långa, linhåriga dottern, som höll sig
bakom henne och såg dum ut, — ska’ du inte också
niga och gratulera?
— Jo, mamma! — svarade fröken Laura i vanlig
lexton, i det hon steg fram och neg bredvid modren, —
jag har den äran att gratulera så rysligt mycket!
— Och önska alt möjligt godt och lycka och
tref-nad och al ting och hälsan framför alt! —
interfolierade frun, hvarpå hon vände sig till sonen som var
mycket närsynt och just nu höll på att klifva midt på
en stol, och varnade honom med den mest moderliga
ton: — nå, Knut lilla, stupa nu inte på stolen, utan
kom fram och bocka dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
