- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
155

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ihop en liten versstump hemma i morse — — joho!

så här var det:

»Har den äran gratulera på födelsedagen,
den dagen då skönhet och behagen —

— Nej pappa! — rättade Knut i skolmästarton, —
det är orätt! När det ena substantivet har bestämd
artikel, så kan inte det andra substantivet vara utan!

— Det vore väl fan! — inföll kronfogden
förargad, — kan det inte, om jag vill?

— Snälla Borg! — sade nu frun med samma lena
ton och samma ettriga blick som förut, — disputera
inte med Knut, för den saken försår han mycket bättre
än du! Och när han säger, att det ena substantivet har
bestämda partikeln — —

— Artikeln! — rättade Knut.

— Nå ja, artikel eller partikel, det kan väl komma
på ett ut, — menade frun, i det hon gaf sonen en
dräpande blick, som han likväl inte lät skrämma sig af det
ringaste, af det enkla skälet att han inte märkte den.

— Ha, ha, ha! — afbröt kronfogden med ett
dånande skratt, — disputera inte med son min, Dora lilla,
den saken begriper han mycket bättre än du:

— Men vill inte herrskapet vara så goda och stiga
fram! — bad nu Fanny, som hittills inte kunnat få ett
ord med i laget, — och hålla till godo med litet
förmiddagskaffe?

— Ah, men snälla, lilla goda fru Hult, hvad ska’
nu det tjena till? — utbrast frun ifrigt; — jag försäkrar,
vi ha’ nyss sjelfva ätit frukost, så det är aldeles
omöjligt —

— Säg inte det, du, Dora! — invände kronfogden,
i det han blinkade åt henne, rädd för att bjudningen
skulle tas tillbaka, — mig ska’ det åtminstone smaka
förbaskadt skönt på promenaden!

— Usch ja! — försäkrade frun med utseende af
en martyr, i det hon tittade i taket — karlarne ä’
sån’a materialister, och Borg han är då värre än alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free