Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enden som fruntimmerna tycka om, men som karlarne,
antagligen af motsägelseanda, finna tillgjorda och
obehagliga. Han var mörk, med gråbruna ögon, tämligen
blekt ansigte och väl vårdadt hår och skägg, och fastän
det syntes på honom att han varit med, som man säger,
så var han ändå hvarken flintskallig eller för öfrigt
utrucklad. Det friska lif i skog och mark som han
till följe af sitt yrke måste föra, hade antagligen
motverkat följderna af några vilda mellantider inne i
Stockholm, särdeles under vintrarne, då agronomerna i
allmänhet endast hafva kammarstudier att utföra.
Han hade ett mycket artigt och förbindligt sätt,
samt lade i sitt umgänge med damerna altid in en viss
kylig reservation, någonting vördnadsfullt, som mycket
slog an på dem. Någon gång emellanåt kunde han
utträda ur denna förskansade ställning, och han blef då
så mycket varmare i stället, och det låg i hans något
beslöjade blick en bottenglöd som gjorde så mycket
större verkan, derför att den aldrig fick bryta ut på
något uppseendeväckande sätt. Ibland när han talade
om sig sjelf — och det hände honom ofta nog — hade
hans ton och ord någonting bittert och ironiskt, som
tycktes tyda på att han var i disharmoni med sitt eget
inre, och när han då hastigt bytte om och öfvergick
till den mest isande likgiltighet, ansågo hans qvinliga
åhörare att de stodo inför en psykologisk gåta — och
det är ju sen gammalt något af det intressantaste som
kan hända en dam, hon må nu vara gammal eller ung.
I sällskap med karlar var han glad och treflig, utan
att vara bullrande eller stojande; han kunde sjunga
lustiga visor och tala em mer och mindre tvetydiga
anekdoter, samt visade sig hemmastadd både på
praktiska och teoretiska områden. Han var, med ett ord,
en umgängesmenniska som alla tyckte om, utan att
egentligen någon kom honom särdeles nära — och i detta
afseende fans det i den trakt der han nu ett halfår
haft sin verksamhet, endast två undantag: Hult som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
