- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
181

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag stannar vackert hemma, och vore ni förståndiga så
gjorde ni så med! Har ni inte här alt hvad ni
behöf-ver för både kropp och själ? Har ni inte hvarann,
och har ni inte gröna ängar och blå sommarluft och
Guds herrliga natur rundt omkring er? Hvad ska’ ni
der inne bland kasernerna att göra? Smakar det inte
längre att få andas ren luft, ska’ ni prompt in och få
gift i lungorna på er?

— Kom ihog, farbror, att Fanny är uppfostrad i
staden, och att hon inte kan se den med edra ögon! Och
när hon nu kan få träffa mor och syskon och få göra
en angenäm ny bekantskap, så är det ju ett skäl till!
Jag hade altid tänkt att vi skulle kunna fara dit upp
i höst, men hvem vet, skörden blir kanske dålig! Det
är så godt att fara medan man kan, — längre fram
vet man inte hur det kan gå.

— Det är att tala som en praktisk landtbrukare!

— sade Stenmark med ett spefullt löje kring munnen,

— och tycker du sjelf att det blir tråkigt eller att du
inte har tid, så kan du ju altid lemna lilla frun qvar
en tid, och sen komma och hämta henne! Ty kommer
hon nu upp, så skall hon väl roa sig rigtigt också, och
alt hvad min syster och jag kunna åstadkomma i den
vägen, det skall inte fattas?

— Nej, — ropade lilla frun hastigt, i det hon
smög sig intill mannens sida, — utan Gustaf stannar
jag der inte en dag, det kan aldrig hända mig!

— Det är rätt, lilla frun! — sade doktorn med
en varm blick på hennes lifliga ansigte, — håll ord
med det! Ska’ det nu prompt bli resa af, så ska’ ni
åtminstone vara der tillsammans!

— Ja, naturligtvis! Tror farbror att jag släpper
henne på egen hand? Nej, tack vackert! — ropade
Hult skrattande, — der, som fins så många farliga
karlar, det aktar jag mig nog för!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free