Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små hvita tänderna, annars är det inte roligt! Och om
man intar sin middag en trappa upp i något af
smårummen, till exempel i téte-a-téte med sin man, hur
förtjusande roligt är det inte att se uppasserskans min när
hon kommer in, och de båda stolarne hastigt ryckas
litet längre ifrån hvarandra, och hur pikant är det inte
att föreställa sig att hon tror att det helt enkelt bara är
ett par älskande och inte ett par gifta! Men om man
är flera i sällskap, och om sjelfva mamma är med, hur
lustigt är det inte att under middagens lopp se gumman
få färg på kinderna och flammor i ögat, och att sjelf
känna sig litet yr i hufvudet, och när man går
deri-från ner till vagnen, få stöda sig litet tungt på sin
mans arm och midt under en kyss och ett litet skratt
få hviska honom i örat: »Ah vet du, jag känner mig
rigtigt litet pirum!»
Eller att sitta derute på verandan, beqvämt
tillbakalutad i en stol, med det doftande kaifet framför sig
och stanna i valet och qvalet öfver de olika likörerna,
medan man låter den ljusgrå röken från en fin cigarett
stiga upp i små, solskimrande moln i den lätta
sommarluften, och halft medvetslöst låter sig vaggas af tonerna
från den fulltaliga orkestern nere i trädgården, hvilken
just då spelar en sprittande straussvals eller en
stämningsfull ouvertur med sina skiftande melodier! När
man då är ung och vacker och älskad och lycklig, hur
lätt är det inte att föreställa sig att alla de der
men-niskorna som trängas der nere, äro lydiga undersåtar
eller suckande tillbedjare, som girigt vänta på en blick,
ett småleende, ett ord från skönhetsdrottningen, som
sitter deruppe på sin tron, purprad af den nedgående
solens strålar, der hon sänker sig bakom Riddarholmens
genombrutna tornspira och kastar en lång, dallrande
strimma af glittrande guld utöfver vattnet mellan
Djurgården och staden?
Och när den lätta aftonbrisen lyfter litet på det
randiga tyget som afstänger den del af verandan der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
