Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, jag har verkligen inte gifvit akt på honom
så mycket, — svarade Fanny kallt, i det hon vände
hufvudet utåt trädgården.
— Inte det? — frågade systern med förvåning i
rösten, — och jag som trodde att fru Hult hyste vän’
skap för min stackars bror. Ack, han behöfver så väl
en verklig vän, en vän som han kan lita på.
— Han är min mans vän och inte min, —
svarade Fanny, kallt som förut, — och jag tror för öfrigt
inte att det skulle vara passande om det vore tvärtom.
Den unga Jönköpingsfrun tycktes blifva stött, och
steg upp utan att svara något, samt gick fram till sin
man, som just stod vid bordet tillsammans med Hult
och profvade en ny sorts likör. Fanny steg också upp
och gick fram till modern som beqväm och blossande
varm satt tillbakalutad i en stol och som genast då hon
kom till henne, drog henne närmare sig och hviskade:
— Vet du Fanny, att den der ingeniörn tycker
jag är en ovanligt intressant karl! Och så bra han ser
ut, sedan! — Jag är rigtig litet rädd för att Ellen skall
gå och förse sig på honom, ty han har naturligtvis
ingenting, efter som han får lof att vara
landtbruksin-geniör. Han påminner mig så rysligt mycket om en
adjutant som din far hade och som var olyckligt kär i
mig, stackars gosse. Han såg också så der intressant
ut, och hade aldeles likadant hår — och det var
fasliga uppträden, må du tro, för hans skull; men jag
brydde mig naturligtvis inte det ringaste om honom.
Men i detsamma fick majorskan se att Lisen och
hennes fästman skilj des ifrån Ellen och ingeniören, och
att Ellen ett ögonblick derefter skrattande sprang in i
rummet der de ätit, följd af Stenmark, som talade
mycket ifrigt som om han bedyrat någonting, och med
moderlig vaksamhet följde hon genast efter för inte lemna
de unga tu ur sigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
