Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Lisen 1 Ellen! — ropade hon nästan qväfd af
sinnesrörelse, och när dessa ropade tillbaka: — Här
Eanny! hvar har du varit? — tystnade plötsligt stegen
bakom henne och hon hörde ljudet af en qväfd svordom,
som dog bort emellan träden.
— Har du inte sett till ingeniören? — frågade
Ellen, under det hon spanande såg sig omkring åt alla
sidor, — jag kan inte begripa hvart han tog vägen!
— Nej, jag har inte sett någon! — svarade lilla
frun med mödosamt tillkämpadt lugn, — han var ju
med dig, och jag satte mig en stund uppe i skogen
och hörde på fogelsången, och der höll jag på att glömma
mig qvar.
— Han har väl gått någon ginväg tillbaka till
värdshuset. — menade löjtnanten, som satte sig i gång
förut med sin fästmö.
Ellen kom nu mycket stillfärdigt fram till Fanny
och lade sin arm under hennes, hvarpå hon saktade
stegen något, så att de förlofvade kommo ett stycke
förut. Hon ämnade säga något, men såg hastigt på
systern och utbrast:
— Men så ditt hjerta bultar, Fanny? Jag känner
det emot min arm! Har du blifvit rädd för något?
— Ja — svarade Fanny mödosamt, — det var ett
djur som skrämde mig deruppe i skogen.
— Vet du Fanny — återtog Ellen efter en stund,
i det hon sänkte rösten till en hviskning, — jag
tycker inte als om ingeniören mera! Han är en oförskämd
herre, och jag ska’ säga åt mamma att hon inte tar
emot honom vidare.
— Hur så? — frågade Fanny andlös, — hvad
har han då gjort?
— Jo kan du tänka dig, att när vi blef ensamma
på vägen, då när du stannade efter oss, så ville han
kyssa mig, du!
— Nå? nå?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
