Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i andras affärer, när man har fullt upp att syssla
med sina egna.
Kanslirådet och kapten Sybell, så hette den andre
af de kaffedrickande, voro nästan dagligen tillsammans,
icke just egentligen af någon utpräglad sympati, men
derför att de voro så olika hvarandra till lynne och
karaktärer, som det gerna kan vara möjligt här i verlden.
Kaptenen var en gammal rucklare och qvinnojägare,
som på dessa sina båda förherrskande böjelser hade
slösat bort ett par förmögenheter dem han ärft och vissa
kropps- och själsegenskaper, som man egentligen har
ganska svårt att vara af med här i verlden. Bland
annat var det mycket illa bestält med hans
fortkomstledamöter och med hans minne; han satt derför också
helst, och kunde aldrig berätta en historia till slut,
innan han hade glömt början. Nu höll han på och åt
upp den tredje förmögenheten, som en gammal faster
lemnat efter sig åt honom, och som kanslirådet var en
mycket stor ekonom, hvilket icke als hindrade honom
från att vilja äta godt, och som han dessutom tyckte
mycket om att öfva sin skarpa tunga, i synnerhet på
personer, som inte kunde ge’ honom lika godt igen, så
hade han als ingenting emot att sällskapa med kaptenen,
hvilken dessutom hade det företrädet framför många
andra, att han kände en massa folk, och derför på sätt
och vis var ett lefvande lexikon, fastän han aldrig kunde
läsa utantill i sina egna folianter.
Doktorn höll sig också gerna till de båda äldre
ungkarlarne, ty dels inbringade det honom åtskilliga
fina middagar, för hvilka han var svag nog, trots sin
relativa ungdom, dels tyckte han att det förlänade
honom ett visst anseende att umgås förtroligt med ett par
personer, hvilkas ålder och samhällsställning voro så
mycket öfver hans egna.
— Jaha! — hvad var det vi t^lte om nu igen?
— utropade helt plötsligt och oväntadt kapten Sybell,
sedan de sutit tysta en stund, i det han flyttade sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
