- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
230

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

wira hos biskopen tre gånger i veckan, — det var
gubben Heurlin, — och det var en karl som »kunde sin
wira perfekt, ska’ herrarne tro! — Ah, såna gaskar
han gjorde, och hur han vinglade sju sen! — Det var
han som en gång gaskade på tre knektar och gick
hem på affären — ja, det var en satans karl! —
sådana biskopar får man titta efter nu för tiden!

— Ja, — inföll Brandt lika torrt som förut, — nu
gaskar de på bara äss och kungar och gå inte hem ändå!

— Jo, de gå hem och lägga sig! — sade doktorn,
som också ville dra sitt strå till stacken, i fråga om
qvickheterna.

— Jaha — ja — apropos det! — utbrast
kaptenen, och blinkade skiftesvis med ett ögonlock i sender,

— hvad skulle herrarne säga om ett litet glas punsch
på kaffet? Bara för att befordra matsmältningen —
ty inte sant, doktor — punsch befordrar
matsmältningen, är det inte så?

— Ahjo, det är inte utan! — förklarade den
med-görlige doktorn, som gerna drack sin lilla half butelj på
eftermiddagen. — i synnerhet då den inte är för söt!
För ser herrarne, sockret — —

— Ja, är det verkligen sant att man blir fet af
det? — frågade kaptenen och blundade nu, för ombyte
skull, med begge ögonlocken på en gång. — Då är det
väl derför som Brandt är så mager, för han dricker
aldrig punsch! Men hör nu doktor, har det inte kommit
några nya badgäster sen i går?

— Ah! sådana komma hvar dag! — svarade
doktorn med blaseradt uttryck, i det han satte på sig en
liten prydnadspincenéz, — vi bli aldeles öfverlupna till
slut. Det är som min vän gymnastikprofessorn brukar
säga: »det är massage nog att armbåga sig fram här
ute om qvällarne, och derför har jag inga patienter!»

— Ah, nog tycker jag att herrarne borde kunna
rymmas! — utbrast kanslirådet, i det han rätade ut
sin långa hals ändå mera, — värre är det med dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free