- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
233

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jo, kanske det! — svarade kanslirådet, i det
han långsamt och metodiskt slog i sitt glas, klingade
med de båda nya bröderna, bet af konjacken, smackade
pröfvande med tungan, och drack ur den i det han
till-lade: — den der var inte så illa! Måtte vara mindre
svafvelsyra än vanligt!

–Tag dig en till, då! — inföll kaptenen i
nedlåtande wohtthäterton, — men hvad var det vi talade
om nu igen! — Var det inte om —? Nej, det var
det inte — joho, nu mins jag — det var om–

— Om det der korpralskapet som du drog upp på
en gång! — infogade Brandt med kittslig ton, men med
den mest oskyldiga min i verlden.

— Ja, hur gick det till? — frågade doktorn som
blifvit djerfvare genom brorskålen, — det skulle jag
ger na vilja veta.

— Hur det gick till? — mumlade kaptenen i det
han klippte två gånger i otakt med hvardera
ögonlocket, — kors, det var helt enkelt, jag tog fatt i den
första beväringen, — han som var närmast land, och
så höll han den andra i hand och den ändra den tredje

— och så hela vägen, och på det Sättet fick jag upp
hela kodiljen! Men det var inte det vi talte om, utan
det var om — — åh, charmant, charmant! — af bröt
han i detsamma sig sjelf, i det han lyssnade till tonerna
af ett piano, som hastigt bröto ut genom de öppna
fönstren på societetssalongen, — det är Tiggarstudenten, är
det inte?

— Jo, jag tror väl! — svarade doktorn med
kännaremin, — det är bestämdt fröken Hjorth som spelar!
Det hörs på anslaget!

— Ja, såvida det inte är lilla spanskan! —
utbrast kaptenen i det han spärrade upp ena ögat och
blinkade med det andra, — har ni sett på henne, mina
herrar? Ah, magnifik! En sådan växt, och sådana
armar — — har ni sett på hennes armar — avec la
petite lossette! — och så de svarta ögonbrynen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free