- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
258

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig sjelf, och i första våningen — ja, det vill säga,
det var nu egentligen andra våningen, för det var en

trappa upp–och der var en lång korridor, med

dörrar från pensionärernas rum utåt hela korridoren —

— Och det var en ofiicersenka som höll pensionen, och
hon hade en dotter — en förbannadt vacker flicka som
hette Celeste — — hon var så der en sjutton, aderton
år, och hade de alra grannast© svarta ögon, och en
växt sen — åh! — magnifik! — Jag kom händelsevis
en dag att få se *—

— Rosa! — yttrade hastigt friherrinnan till sin
dotter, som under tiden underhållit ett halfhögt samtal
med konsuln, —= du fryser bestämdt! — Jag undrar
om du inte borde röra på dig en smula!

— Jo kanske det, mamma! — svarade Rosa som
tömt sin sherryrobler och inte tycktes ha* någonting
emot att komma ifrån Kaptenens tråkiga historia, —
kanske konsuln följer med en bit framåt strandvägen?

— Meget gerne! — svarade denne, — vil De att
jeg skal tage kaptejnens pläd med till Dem?

— Nej tack, det behöfs inte! — svarade Rosa,
i det hon steg upp och fortsatte vändande sig till
modern, — vi kommer strax igen, mamma lilla! —

— Ja, vi gör kun en lille trip på en halftime eller
sådant noget, da! — sade konsuln, i det han följde
den unga flickan, och fortsatte i det han mot vanan
sänkte rösten nästan till en hviskning: — Hör fröken,
De vilde vid Gud icke angre, hvis De vilde sätte
De-res lille fod på mit nye däck, och jeg kan försikkre
Dem — —

— Tyst då, mamma kan höra! — sade den unga
flickan i det hon vid hans sida aflägsnade sig från
bordet, hvarefter båda två med hastiga och lätta steg
skyndade utför trappan, medan konsuln fortfor att ifrigt
söka öfvertyga sin vackra följeslagerska om behaget af
en segeltur öfver till Amerika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free