- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
266

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pinats nog på denna fördömda jordfläck? Skulle en
ond ande på nytt leda mig hit för att gifva mig
dråpslaget — skulle jag — — — Luta ditt öra till min
mun, Inez — jag törs inte säga det högt — — Hon,
den der bleka qvinnan — Ernestos mor, som du kallar
honom, — försök att vara lugn — du vet hvad jag
berättat om mitt förflutna lif, — att jag ingenting dolt
för dig, att jag sagt dig hur usel, hur lättsinnig, hur
olycklig jag varit, — — den der qvinnan — —

-— Säg ut, säg ut! — stammade den lätt
upptända sydländskan, i det hennes heta blod sprang upp
i flammor på kinderna och ögonen kastade blixtar, —
denna qvinna — ha! nu förstår jag! — denna q vinna
är — —

— Min frånskilj da hustru! — stönade mannen, i
det han vred sig i stolen, som om han sutit på glödande
kol, — henne som jag trodde vara mig otrogen,
ovärdig, — henne som jag öfvergaf — —

— Henne som du älskar ännu! — utropade
hustrun, glömsk af hans förbud att tala högt, — som du
aldrig kunnat glömma! Ja, jag har känt det, jag har
vetat det under hela den tid jag varit din hustru, —
jag har förbannat den qvinnan tusen gånger i mitt
hjerta, jag hatar henne, och jag skall döda henne som
en orm, om hon ännu en gång vågar att vilja rycka
dig ifrån mig! —

— Tyst Inez! — försök att vara lugn! — Jag
älskar henne icke, jag har glömt henne från den första
stund jag såg dig, — det vet du — det kan du icke
tvifla på — — och det är nu icke fråga om oss, utan
om Dolores, om vårt barn, — förstår du mig? — Du
har sagt mig att hon älskar den unge mannen, att han
älskar henne — — För djefvulen! detta fattades just
för att göra mitt elände fullständigt — — — Tyst,

var det inte Dolores som kom? — Nej –-men jag

måste tala fort — — hvem vet, i morgon kan jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free