Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är att ens egna synder skola återfalla på dem man
älskar, på ens egna barn!
— Seså, Carlos! — plåga dig inte med tankar
sådana som dessa! — utbrast hustrun, i det hon lade
till rätta kudden under hans hufvud, — det är ju inte
sagdt att så är — det kan ju hända — —
— Han är hennes son — hon är min dotter! —
fortfor den plågade mannen, i det han nervöst plockade
ut trådar ur plädfransarne, — det är mer än nog!
Är väl en sådan förbindelse tänkbar, är den möjlig? —
— Men, om det kan hållas hemligt för Dolores
och Ernesto? Om de aldrig få veta — — hör Carlos!
jag får en tanke — — jag går till den qvinnan —
jag talar med henne — jag besvär henne’ att säga mig
— åh! frukta ingenting! jag skall vara lugn — du
svär mig ju att du inte älskar henne mera — att du
aldrig älskat henne sedan den dag du öfvergaf ditt
fädernesland? — Vid Gud, Carlos, vid guds moder, du
svär ju det?
— Ja, ja! — pustade den sjuke otåligt, — men
du får inte gå dit! Hvad skall du der att göra–—-
huru skola ni kunna förstå hvarandra? Hon, den kalla,
lugna, försigtiga svenskan, du den häftiga, passionerade
sydländskan, nej, nej! du får inte gå, Inez! —Vi
måste resa — vi måste skynda bort, långt bort, och
Dolores skall glömma honom, — hon måste glömma
honom! Hvad ser hon väl på den der — — —
Ett utrop från dörren till dotterns rum afklippte
orden på hans tunga. Han vände mödosamt på
hufvu-det, och der stod Dolores, blek, nästan förintad,
hållande sig i dörrposten, med de stora ögonen i halft
vanmäktig förskräckelse hvilande på fadern, i det hon i
afbrutna meningar framstammade:
— Om hvem — talar du — fader? — Är det
om — — om Ernesto? Är det honom du vill att jag
skall glömma? — Och som om denna för henne
ofattliga tanke stålsatt hennes mod och härdat hennes nerver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
