- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
292

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vägen dit inbegripna i mycket lifliga meningsbyten, i
hvilka i synnerhet de unga flickorna deltogo med en
ifver och en sakkännedom, som måste komma äfven en
dålig menniskokännare och skral observatör på den
tanken att det måtte vara fråga om någon förlofning.
Skarpare fysionomister stärktes ytterligare i denna
öf-vertygelse derigenom, att ju närmare de visitgörande
damerna kommo porten der friherrinnan bodde, desto
tydligare utjemnade sig de rynkade pannorna, och desto
mera drogo sig de antingen föraktfullt eller medlidsamt
krökta mungiporna uppåt igen, till dess vid sjelfva
inträdet genom porten det mest ljufva och välvilliga löje
upplyste de täcka anletsdragen hos de unga, och
mildrade det skarpa och missnöjda uttrycket hos de äldre
eller mera avancerade damerna på hvilkas större eller
mindre grad af skärpa man lätt kunde upptäcka om de
voro mödrar eller endast slägtingar och förkläden åt de
medföljande ungdomarne.

Och när grupperna sedan kommo ut igen, hur det
skrattades och tisslades och hvilka halfhögt uttalade och
försigtigt af brutna utrop kunde man inte uppsnappa.
An hörde man ett försåtligt framkastadt: »Ahja, det
var verkligen på tiden, tror jag!» än åter ett nyfiket:
»Jag undrar om han verkligen har två millioner?»
Ibland ett mycket aristokratiskt: »Usch ja, men jag
tycker rigtigt det ska’ komma att lukta sill af de der
penningarne!» Och strax derpå ett lika demokratiskt:
»Jaja, jag skall säga, adelshögfärden ensam kan man
ju i alla fall inte lefva på, och inte åka i heller 1»
hvilket strax derpå besvarades med ett i förtroende
framhviskadt: »Ja, jag hörde min man säga att
egendomen var öfverintecknad redan när baron dog, så det
här var nog sista resursen!» Några ögonblick derpå
hörde man en ungdomlig stämma med icke ringa bismak
af afund utropa: »Och tänk er ni, att han bygger en
splitter ny pleasurjakt, och att de ska? göra sin
bröl-lopstripp på den till Amerika!» — hvarpå en annan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free