- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
306

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om dan! Då står jag der vackert, jag som skulle in
te’ Furusund med tre tjog i nästa vecka, ocli som kan
få ända te’ riksdalern tjoget, nu medan de ä’
Stock-holmsfrämmande derute! Då ä’ det vackert slut med
te’ få något garn te’ och sätta opp väfven med och då
får Johanna, flickkräket, vara utan klädning i höst med,
bara för att du regerar som en /antast med
hönskrit-terna!

— Ja men, du vill ju sjelf inte att di ska’ in i
grönsakerna, vet jag!

— Det förståss; men en kan fäll fara fram som
folk för det, vet jag! Tänk dig bara, Holmen, ominte
fiske’ slår te’ och du inte får hvarken flundrer eller sik,
och det är lika kaf omöjligt te’ komma åt en
ström-mingsstjert i höst som det har varit hela eftersommarn,

— jag undrar just hvad du ¿lå ska’ ta’ dig te’ och hur
en ska’ få något te’ äta i vinter? Men se du tänker
då aldrig längre än näsa ä’ lång, och om inte jäg–

— Nej, håll nu slamran på dej, Greta! A’ du
så ömskint om hönshelvete så ä’ det så godt te’ ta’
bort nättrasa, medsamma! Och inte måtte fäll fiske’
ska’ misslyckas häller, för att jag slog höna i
ändalykten! Får vi bara ostligt igen, så ska’ du få se på
fiske som beter duga, och om inte alla gamla märken
slå fel, så har vi snart strömmingen här med, för måsa’
skrek i morse ute på fjär’n, som om knifven skulle ha’
seta’ i dom, ska’ jag säga dig!

— Hå kors, gjorde di ock? Ja-a, dä kan det fäll
bli likare* än en tänker, då.

Och lugnad af den tanken, gick fiskarmor till
skjulknuten, för att se hur det stod till med värphönan,
och när hon fick se henne krafsa af .hjertans lust i
spånorna, som om ingenting händt, medan hon som vanligt
bar den träffade kroppsdelen högst och med hufvudet
nere i marken ifrigt koxade efter mask, så lät hon fem
vara jämnt, och gick in igen, under det Holmen gick
ner till gistorna för att nacka upp näten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free