Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljuslätt flicka med gladt lynne och kraftiga armar. Hon
var ett barnhusbarn, och hade som helt späd blifvit
tagen som fosterbarn af fiskarfolket medan Holmen ännu
var skutskeppare och bodde borta på Rådmansö, der
han i unga dagar hade ett litet åttondels hemman och
en prägtig storskuta med både klyfvare och topp; en
skuta med hvilken han seglade vedlaster på Stockholm,
och äfven en och annan gång vågade sig ända upp åt
Qvarken för att föra kollaster från staden och upp till
Roslagsbruken. Holm var en rask och driftig skeppare;
men det var inte utan att han också var en vild sälle
i de tiderna, och om förtjensten den tiden också var
både större och lättare åtkommen än nu, så gick den
också så mycket bättre. Ty det fördes ett bullrande
och farligt lif i vår skärgård på den tiden. Det var
godt om krogar i alla sund och på alla holmar;
brän-vinspannan kokade och porlade i hvarann an stuga, och
slagskämparne voro inte färre än krogarne. Inte för
att Holmen var någon dagssupare — långt derifrån.
Det kunde gå månader om då han inte såg åt glaset
eller krogstugan; men så slog han sig plötsligt lös och
då kunde det hända att skutan fick ligga för ankar med
full last veckan ut antingen ute vid Furusund eller inne
vid Vaxholm, medan skepparen satt inne i någon af de
många frestande lokalerna och drack och spelade så att
både gula och blå banksedlar trillade ut ur plånboken
som ärtorna ur en öppnad säck.
Ofta kunde då på en sådan vecka hela månadens
förtjenst försvinna som aprilsnö för en solskensdag, och
när han vaknade upp ur ruset och paroxysmen var
öf-ver, hjelpte det bra litet att ångra sig och svära både
öfver sig sjelf och bränvinet. Hvarje gång han kom
igen från en sådan färd, och hustrun, som då ännu var
ung och hade mera välde öfver honom än sedan, vid
första blicken på hans väderbitna ansigte såg hur det
var fatt, kom hon altid fram med sin ständiga låt
att han skulle sälja skutan och slå sig till ro pä går-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
