Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
illa ut med att få upp skötar och nät, om inte hon
varit så skicklig i att ro upp dem. Der för slog han
altid döförat till, när hustrun började röra på den
strängen, och hans stående svar på alla försök i den vägen,
var altid:
— Hvem skulle jag då få som hjelpte mig med
fisket så golikt tom jänta’?
— Hå kors — svarade då mor Greta, — du kunde
ju ta* hit Slankepelle, vet jag! Visst ä’ han skral i
bena, men armarne kan han ta’ i rejelt med det säger
di ju borte på Svartlöga.^
— Slankepelle? Det eländiga lifvet? Jo, den
tycker jag, jag skulle få storstyf nytta utåfj
— Säg inte det, du! Han ä’ händig i litet åf
hvarje. Och så har’n lärt på skomakeriet, så en kunde
ha’ nytta åf en i den delen med!
— Ja, men han läser ju så förbaskadt, säger di!
— Nå än sen då? Hvad gör det, när’n läser för
sig sjelf? Och för rexten kunde det fäll inte skada
te’ få i sig ett gussol emellanåt, vi som inte kommer
te’ Blidö kyrka mer än ett par gånger på sommarn.
— Nej, tack ska’ du ha’ Greta! Skulle så galet
vara, så tog jag fäll då förr hit Estlänningen derborta
från Svartklubben. Det ä’ då en karl som en kan ha’
nytta åf teminstingen!
— Estlänningen? Hvad i Herrans namn tänker
du på, Holmen? Den vet ’en ju inte om han ä’ en
kristen menniska en gång, och di säger ju att han har
både stuli’ och mörda derborta i Ryssland, och di
påstår att han ska’ ha’ märken på bena efter blackarne
som han haft på sig borta i Sibberjen.
— Du pratar du, Greta! Han klådde opp en fogde
derborta på Dagö eller hvad det heter, så di had$ litet
svårt te’ få lif i’n igen, men det ä’ också alt hvad han
gjort! Det har jag hört utåf handelsman på Furusund
som hört det utåf länsman — och det var fäll inte
stort te’ undra på, för när en hålts för kritter så bär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
