- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
344

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i rummet med så stark fart att han tumlade omkull
när han nådde golfvet.

Och derpå gick han med samma lugna gång, som
om ingenting passerat, in under halfdäck, der han snart
upptäckte Johanna som satt borta i vrån invid väggen
till försalongen, med näsduken för ansigtet.

— Jag sa’ ju det, hvad skull’ nu Johanna der
nere och göra? — yttrade han efter en stund, i det
han satte sig bredvid henne.

— Låt mig vara med fred! — snäste Johanna
med kärf röst och utan att taga näsduken från ansigtet.

— Int’ ska’ man nu lita på tockna der bönhasar

— återtog han, utan att låtsa om afsnäsningen, — för
di springer efter alla flickor di ser, ska’ jag säga
Johanna.

— Di . ä’ lika dana allihop! — svarade Johanna,
i det hon vände sig ifrån honom.

— Det beror nu på hvad hon menar med likadana:
men det ä’ nu detsamma, det. Hvad ska’ hon nu i
Stockholm å göra?

— Jag ska’ söka mej tjenst, om han vill veta, —
svarade Johanna lika onådigt som förut.

— Och gå ifrån gamlingarne ute på Klacken?

— Ja, jag kan fäll inte gå der hela mitt lif
heller. Och för rexten så är det mor sjelf som tjaggat
med mig om’et. Far han vill nog att jag ska’ bli när
dom, han, för nu har han ingen som hjelper sej med
fisket, men mor tyckte att di får fäll alti’ någon, tyckte
hon, och det tänker fäll jag med!

— Om jag nu skulle höra med dom om di vill
ha’ mej till sig i vinter? — sade estlänningen nästan
till hälften för sig sjelf.

— Han? — utbrast Johanna med förvåning och
tog näsduken från ansigtet.

— Jo, jag har liksom grundai på det! För si,
nu har jag varit borta och byggi’ på Rådmansö och
tjent mej litet pengar, och te’ vårn ska’ jag sta’ och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free