- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
354

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då, jag trodde rakt ätt Lan skulle komma hit, och det
klack rigtigt till i mig!

— Hå, de ä’ inte så farliga som de se ut! sade
estlänningen; — men drick ur ölet nu, så ger vi oss
fäll åf opp te söder!

-— Nej tack, jag vill inte ha mer, för då blir jag
så yr i hufvut, — försäkrade Johanna, i det hon sköt
ifrån sig glaset med handen, hvarpå hon lutade sig
tillbaka mot ryggstödet på bänken och lyssnade till
musiken som nu spelade upp ett nytt stycke.

Alt detta var för henne något så ovant, så nytt
och så främmande att hon kände sig liksom bedöfvad,
och hon tyckte att hon kunnat sitta så hela natten ut
och bara lyssna på det egendomliga bullret omkring
henne i hvilket musiken, de sorlande folkmassorna,
strömmens brus och dånet af de öfver bron körande åkdonen
utgjorde de olika stämmorna i någon underlig drömlek
som ryckte henne med sig mot hennes vilja.

Och när hennes följeslagare efter en stund lutade
sig tillbaka mot ryggstödet han också och hon kände
lians starka och seniga arm sakta smyga sig omkring
hennes lif, så hade hon icke styrka ätt skjuta bort den
eller att. flytta sig ifrån honom, om hon också hade
velat. Men hon ville det heller inte; hon tyckte att
det var något så tryggt uti detta att veta sig inte vara
ensam i den stora menniskohopen, och när hon såg sig
omkring bland de förbigående eller de i grannskapet
sittande, så vandrade de framåt arm i arm eller också
suto de tätt invid hvarandra på sätena under de
skuggiga träden, och hon frågade sig sjelf hvarför hon skulle
behöfva vara ensam, hvarför inte hon skulle kunna göra
som de? Men på samma gång undrade hon öfver sina
egna tankar och öfver att de aldrig kommit öfver henne
förut derute i den ensliga tystnaden borta bland
ytter-skären, och i detta tillstånd mellan dröm och vaka
frågade hon sig sjelf om det var staden som så förvandlat
henne eller om det var tryckningen af den fasta och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free