Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knapp nöd undgick eri fara som var större än den att
misslyckas i en rol. Sedan den stunden hade den
hjelp-saimne skådespelaren knapt sett åt henne på ilera
månader; men nu hade han på nytt börjat närma sig
henne, och han hade till och med en qväll varit djert
nog att, när hon i ett salongsstycke hade en liten
obetydlig balgästrol på några repliker, och han inne på
scenen bjudit henne armen för att föra henne ut, luta
sig ner emot henne och med sina genomträngande
blickar fästade på hennes vackra hals och runda axlar,
h vi ska till henne helt sakta:
-— Nå, vill ni inte börja med lektionerna igen?
Ni~ ser ju att ni ingenstans kommer, om inte jag
hjel-per er! Seså var nu inte barnslig, utan kom till mig
i morgon.
— Aldrig! — svarade hon med en harmsen åtbörd,
i det de gingo ut genom fonddörren, — jag kommer
aldrig inom edra dörrar mera! Det har jag sagt er en
gång ooh det håller jag.
— Man skall aldrig säga aldrig! — fortsatte han
i det han höll fast hennes hand i sin arm, trots hennes
försök att komma lös, — såvida man inte är dum.
— Ja, då är jag dum! — återtog hon i det hon
nu gjorde lös sin arm och skyndade upp i klädlogen.
— Toka! — mumlade han, i det han slängde
efter henne en lysten blick, som omfattade hela hennes
smidiga och lätta gestalt, — du kommer nog, till slut!
Du kommer nog, när du blir hungrig efter roller!
Alt detta upplefde hon nu på nytt igen, medan
hon satt der gråtande på sin dammiga gräsbänk på den
halfmörka scenen, och gaf fritt lopp åt smärtan öfver
sina ramlade illusioner.
Hur hade den inte hägrat för henne, denna
konstens och skönhetens trollverld, så långt hon kunde
minnas tillbaka! Hvilka ljusa och gyllene drömmar
hade hon inte tjusats af i det fattiga hemmet, der
fadern, som var lärare, fostrade hennes unga öjäl med de
Fr an 8 II e dberg: Stockholmslif.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
