- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
397

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ja, det är egentligen bra mycket mera tacksamt än
det är svårt, om man ser rätt på saken.

— Det tviflar jag ändå på, det får lierr Holmer
ursäkta 1

— Nej, det gör jag visst inte, det får herrn
ursäkta! Det fins inte något tacksammare yrke på guds
gröna jord, än att vara skådespelare, om man är det!
Sjelf behöfver man ingenting uppfinna, man ger bara
kropp åt hvad andra förut hrr gifvit själ, det är hela
affären! Och så, hur många tror herrn det fins derute
i salongen som begriper om det man gör är rigtigt eller
galet? Inte en åttondel herre — hvad säger jag? inte
en hundradel en gång!

— Ja men det är ju någonting förfärligt om så
skulle vara!

— Der hörs det bäst hur grön herrn är! Det är
just det som en hel mängd skådespelare lefver på, och
lefver gentilt ändå! Herre gud, om publiken vore
för-ståsigpåare och kritiken dömde efter annat än personliga
intryck, — ja, då medger jag att det skulle vara bra
mycket svårare, men också bra mycket mera ärofullt att
våra en uppburen aktör! Nu deremot är det egentligen
förbaskadt lätt! I synnerhet för den som kan gå och
stå på scenen; — tala behöfs mindre, för det frågar
just ingen efter. Det är så rasande få som ha’ öra
för den småsaken. Nu anses det ju för högsta fashion
att sluddra fram sin rol så hvardagligt som möjligt,
slänga ikring sig med »maj» och »daj» och »saj» och
»di» och »domses» till höger och venster, för att det
ska’ vara rigtigt naturligt, gudbevars!

— Nej hör nu, — skrattade den unge, glömsk af
sina bekymmer, — nu öfverdrifver herr Holmer!

— Gör jag? Visst inte! Jag påstår bara det, att
naturhärmningen går aldeles för långt och att man i
allmänhet på våra scener förbiser en hel mängd
lifsvig-tiga saker, för att i stället lägga otillbörlig vigt på en
hop bagateller! Man är så noga med att pynta ut det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free