- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
401

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja det är just det man ska’, lierre! —: svarade,
den andre ännu al varligare än förut, — livad tjenar
rampskenet till, om man inte ska’ kunna måla upp sig?
Romeo är, tag mig sju tusan, ingen pojkrol, lierre!
Man bör alt lia’ sett litet af lifvet innan man springer
åstad och gör den!

— Det man inte har sett kan man ana! —
utropade den unge och blickade svärmiskt upp i taket.

— Jaha, tackar! Det är visst mycket bra det!
Men se, den der Shakespeare, det är en kanalje raljör
det, att lägga underliga ord i munnen på en syndare!
Tänk bara på det der sista — det der i dödsscenen:

»Du trogne apotekare, din dryck

Den verkar snabbt — så med en kyss jag dör!» —

Tror herrn det är så lätt att säga det der, utan att
aptekarn blir löjlig? Man ska’ min själ ha’ kött på
benen för att kunna säga det der så som det ska’ låta!

— Och om herrn nu också skulle duga till att försöka
sig som Romeo — livar skulle herrn få en Julia ifrån
då?

— En sådan har jag redan — sade den unge
hastigt, i det han ifrigt lutade sig framåt, — ja, det vill
säga, att repetera med tills vidare, ty spela der. lär
hon väl inte få — och inte duger hon till det heller,
kanske — tilläde han efter en stund.

— Det är väl också någon som inte är torr bakom
öronen, kan jag tro? — inföll Holmer i det han lade
fram penningar för det förtärda, — men ser herrn,
Julia ska’ heller inte vara någon barnunge! Jag har
varit ute* jag också, en gång i mitt lif, och då såg jag
en Julia, herre, — det var ändå i Berlin, och hon var
minst sina fyrtio år, den menniskan! Eckardt, tror jag
hon hette för resten, och det var den bästa Julia jag
har sett, skall jag säga herrn! Jag har sett flera som
varit både yngre och vackrare, men jag har aldrig sett
någon så bra. Eör ser herrn, Julia ska’ spela ung, hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free