- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
416

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf presenterade dem för hvarandra, och snart
var samtalet i full gång. Gumman Alm kom fram med
sitt kaffe, och under tiden observerade hon oafbrutet
fastän i smyg den unga flickan. Ah gudskelof! tänkte
hon inom sig, hon ser ingenting ut; hon tycks vara
en beskedlig, enkel varelse 1 Då kan det inte vara
någonting farligt att jag går min väg.

När kaffet var drucket, frågade Gustaf Holmer om
han inte finge bjuda honom på ett glas punsch, hvilket
denne inte hade något emot, med vilkor att damerna
också smuttade på ett glas, hvilket Anna Vegner helt
naturligt och obesväradt förklarade att hon inte hade
någonting emot, så vida fru Alm ville göra henne
sällskap. Att dricka punsch ensam med herrarne ansåg hon
deremot inte passande.

— Hm! skulle det göra någonting, det då? —
frågade Holmer med sin sarkastiska ton i det han tittade
på henne öfver binokeln, — i så fall lär väl fröken
inte vilja repetera om jag ser på heller?

— Hvad? — frågade den unga flickan, öfverraskad

— skall kamrern?

— Ja, det vore meningen det! Jag är engagerad
som sufflör! — förklarade denne, i det han vädjande
såg på Gustaf Alm.

Denne blef en smula färlägen, men hemtade sig
snart och sade helt enkelt som om det varit en alldeles
naturlig sak, och i det han serverade punschen, som
modern burit in:

— Ja ser fröken, det är så att mamma får lof att
gå bort och derför bad jag herr Holmer komma hit med
så att vi kunde ha någon som kunde se på och göra
sina anmärkningar om det behöfs.

— Ja-a, — sade gumman Alm, i det hon blåste
på sitt kaffe, — och det gör nog kamrern bättre än
jag, för se nog tycker jag det är roligt att gå på
spektaklet, men se inte begriper jag mig mycket på det,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free