- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
429

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det inte vore nog konkurrens ändå, och liksom inte
af-löningarne voro tillräckligt högt uppdrifna förut, och nu
skulle de bli det ännu mycket mera! Det var ju rent
af att bli’ både gråhårig och fiintskallig åt! Gamla,
säkra engagement uppsades, goda krafter förlorades, en
ännu värre hetsjagt efter repertoar än förut förestode
och så vore man kanske till på köpet nödsakad att sätta
ned priserna för de dåliga tidernas skull! Och så de
fördömda fribiljetterna! Nya tidningar sattes ju upp
oupphörligt och alla ville de ha’ fribiljetter — och gaf
man dem inte, ja! då fick man titta sig om efter en
bygglig recension, och så kanske man blef afritad till
på köpet i de glada, sedan man blifvit mer och mindre
eftertryckligt af basad i de alvarliga. Ja, slutet på
visan blef altid det, att man mer och mindre hängde med
hufvudet och att man inför sig sjelf medgaf sanningen
af den gamla repliken: »fan måtte vara teaterdirektör» !

Men emellan alla dessa vigtiga spörsmål, hade man
också inom de respektive grupperna god både tid och
lust att sysselsätta sig med sqvaller och småskandaler;
om sqvallret hade någon grundad orsak eller om
skandalerna verkligen hade passerat, det tog man inte så
noga reda på; man bara förde dem vidare, ty hvem
ville gå och bära så obehagligt gods i fickan, utan att
försöka göra sig af med det så fort som möjligt?
Ingen må tro att flertalet sände dem vidare eller
sysselsatte sig med dem af elakhet, — sådant är endast de
utvalda andarne förbehållet. Vanliga, hyggliga och
hederliga menniskor göra det antingen af nyfikenhet,
sysslolöshet, eller begär att synas intressanta, och mer än
en medmenniskas goda namn och rykte hafva lidit
skeppsbrott helt enkelt derför att en och annan gammal
bekant, velat skaffa sig vind i seglen för en
förmiddags-sammankomst på ett kafé, eller för en aftonkonversation
i en finare familj. Att den der lilla fläkten, som han
eller hon blåst ut ibland närmare bekanta, att den
sedan genom andra goda och snälla menniskors biträde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free