- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
452

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bara gick igenom en replik som han ville ha annorlunda
än hvad den sades.

— Jaså, ja si, han ä’ då så teatertokig, så! —
utbrast systern halft ömkande, halft spetsigt, i det hon
gick fram ifrån dörren, — och deklamera det kan han
då som en riktig aktör, det vill jag lofva.

—• Hvad vill du för slag? — röt ändtligen Holmer,
som svängt sig om mot fönstret och försökt att lugna
sig så godt han’ kunde, något som, att döma efter tonen
lyckats mycket illa, — hvad ska’ du inne att göra?

— Hå kors! Jag ville bara påminna dig om att
du har revisionssammanträde klockan sex i —

— Ja det vet jag af! — ropade Holmer i samma
ton som förut, — jag brukar inte — —

— Ja men h?n är snart half nu, och derfór tänkte
jag–

— Kors, är hon så mycket! — utropade Anna
hastigt — då får jag lof att skynda mig! Adjö fröken,
adjö farbror Holmer! Det var sannt, det, nästa gång
kan jag visst inte komma, för jag har fått en liten
roll i nya pjesen, och det blir visst repetition hvar dag.
Jag skall säga till åt herr Alm när jag blir ledig!

Och innan Holmer hann svara något, var hon ute
i tamburen, der lion med systerns tillhjelp tog på sig
kappa och hatt, hvarpå hon ifrigt tryckte Ullas hand
och hviskade:

— Det var rysligt snällt att fröken kom in, annars
hade jag bestämdt försummat mig! Adjö, adjö!

— Ah, jag begriper nog! mumlade Ulla, i det hon
stängde dörren efter henne — men att du skall knipa
honom ifrån mig, det skall vi bli två om! Hm! sådan
der tossa!

— Ulla! — ljöd Holmers röst derinnefrån, dof
och mullrande som en åska. Det var inte utan att det
klack till litet i Ullas jungfruliga hjerta, men det
låtsade hon inte om, utan gick till utseendet fullkomligt
lugn tillbaka in i rummet, der brodern stod midt på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free